Hösten är här...

och skolan har börjat, än är man inte inne i gängorna och tröttheten håller ett fast grepp om en, men trots det så njuter jag ändå på något vis av att allt återgår till det normala och jag gillar hösten, längtar efter vackra klara höstdagar med höstens alla sprakande färger...fast det dröjer ju någon månad till... det enda trista är att det för så mkt med sig när hösten kommer, nya regnkläder, skor, stövlar osv till 5 barn *fniss* det är inte billigt... Men vad gör man inte för de små änglarna.... fast om morrnarna vill jag inte precis kalla dem änglar.... fy vad 5 trötta barn kan kivas och bråka med varandra om minsta lilla bagatell, innan man ska iväg till skolan... Nåja... så är det :)

Bäbisarna växer och frodas, jag är så nöjd med dem alla tre, men tydligen är det bara ja som gilar dom... inte en enda har hört av sig o det är verkligen tjorvigt att sälja kattungar just nu.... inte utan att man blir lite less... kanske ska ha bara kastrater o ställa ut istället? Känns ju som om det är nåt galet... antingen är det bara här och mao nåt fel med mig? Eller så upplever många fler samma.... Och för att inte tala om alla idioter (ursäkta) som hör av sig, säger att de vill komma och titta, vill ha bilder osv. sen kan man inte ens maila tillbaka 4 små simpla ord -Vi är inte intresserade.... Detta har hänt ett otal gånger med Tiger vår äldre kattunge som vi fortfarande har kvar. Just vad det gäller honom så är det så jobbigt, han skulle verkligen behöva komma härifrån, jag gör allt för att INTE tycka om honom ;) för ju längre han stannar dessto mera fäst vid honom blir man, men jag har inte plats/lust att ha en kastrat till här hemma :( Nää just nu känner jag bara för att lägga av, avelsarbete är så otroligt intressant och givande, men till vilket pris, det äter hål på mig just nu. Det har framkommit enormt mkt diskussioner på sista tiden om vår underbara ras och man hoppas ju att det skall föra något gott med sig i slutändan, men just nu är jag så off att jag orkar inte ta tag i det.... känner inte den där glöden som fanns tidigare... Kanske den kommer igen, kanske inte det återstår att se. Givetvis vill jag hjälpa till att jobba för vår ras, när det kommer något mera konkret att ta på och ta tag i, men än ligger jag lite i bakgrunden och avvaktar...

Något annat som iaf är lite roligt är att jag kommit igång med att rida igen och skall förhoppningsvis få lite lektioner framöver i höst, och även Amanda skall börja på ridskola och det ser jag fram emot, fick rida en liten stund i söndags... o nu går jag som om jag vore gravid i 8:e månaden LOL så då får väl byns alla sladderkärringar vatten på sin kvarn, för det påståss ju att vi väntar ett 6:e barn... Hmmm måste vara en elefantgraviditet då, för än har jag inte nedkommit *asg* Men visst blir man lite trött, här har man gått ner massor mot vad jag vägt tidigare och jag väger nu endast 6-7 kg mer än när jag och Johan träffades för 12 år sedan och DET känner jag mig nöjd med ffa med tanke på att jag fött fem barn, men ändå får man höra att man är gravid.... och som ursäkt när de får reda på att man inte är det, ja då var jag ju lite rund om magen.... *hrmpf* Tack för det televerket!!!!

Nä nu är det bäst att jag lägger ner dagens bloggande innan jag kräker mera galla för jag har definitivt INTE vaknat på rätt sida idag... *suck*

Over and out / Sophia