10 årig bröllopsdag!!!

Jisses vart tog dom 10 åren vägen?? Jag kan inte fatta det, men vid den här tiden på morgonen för 10 år sedan, satt jag i köket hos mina föräldrar och åt frukost, för att snart ge mig iväg till frissören för att bli vidgjord i håret.... Nervös var man, o magen var lite smårund, i den vilade en liten Amanda som gjort så mamma fick sy ut klänningen kvällen innan *fniss* bröllopet var ju planerat långt innan jag blev gravid och likaså klänningen var inköpt innan, men sen jag blev sjuk av mina p-piller och gyn plockade bort dem med orden att det skulle ta tid innan jag blev gravid, så var man ju inte så föriktig MEN med åren lärde man sig ju att jag var fertil som en frögurka, så tvätta kallingarna fick maken minsann göra själv *asg* Nåväl.... 10 år sen vi var nervösa över våra egna löften som skulle läsas upp i kyrkan, nervösa över hur allt skulle flyta på, om allt skulle bli som vi önskat.... o se det blev det ju :) 10 år sen jag blev fru Cederholm... helt OTROLIGT!!! Såhär fina var vi som sett på bilden (ursäkta den lite taskiga kvaliteten på bilden, men jag hr inte kopplat in någon scanner så det är ett foto av ett foto *fniss*)


För övrigt lever livet sin gilla gång här, inte så mkt nytt under solen, har haft lite trevligt besök, hunnit med många givande samtal o njutit av bebisarna :) OCH varit med Amanda på hennes livsförsta ridlektion i ridhus.... snacka om lycklig liten tjej :) Och Chanta börjar få lite päls!!! *yiihaaa*

Over and out :) / Sophia

Hösten är här...

och skolan har börjat, än är man inte inne i gängorna och tröttheten håller ett fast grepp om en, men trots det så njuter jag ändå på något vis av att allt återgår till det normala och jag gillar hösten, längtar efter vackra klara höstdagar med höstens alla sprakande färger...fast det dröjer ju någon månad till... det enda trista är att det för så mkt med sig när hösten kommer, nya regnkläder, skor, stövlar osv till 5 barn *fniss* det är inte billigt... Men vad gör man inte för de små änglarna.... fast om morrnarna vill jag inte precis kalla dem änglar.... fy vad 5 trötta barn kan kivas och bråka med varandra om minsta lilla bagatell, innan man ska iväg till skolan... Nåja... så är det :)

Bäbisarna växer och frodas, jag är så nöjd med dem alla tre, men tydligen är det bara ja som gilar dom... inte en enda har hört av sig o det är verkligen tjorvigt att sälja kattungar just nu.... inte utan att man blir lite less... kanske ska ha bara kastrater o ställa ut istället? Känns ju som om det är nåt galet... antingen är det bara här och mao nåt fel med mig? Eller så upplever många fler samma.... Och för att inte tala om alla idioter (ursäkta) som hör av sig, säger att de vill komma och titta, vill ha bilder osv. sen kan man inte ens maila tillbaka 4 små simpla ord -Vi är inte intresserade.... Detta har hänt ett otal gånger med Tiger vår äldre kattunge som vi fortfarande har kvar. Just vad det gäller honom så är det så jobbigt, han skulle verkligen behöva komma härifrån, jag gör allt för att INTE tycka om honom ;) för ju längre han stannar dessto mera fäst vid honom blir man, men jag har inte plats/lust att ha en kastrat till här hemma :( Nää just nu känner jag bara för att lägga av, avelsarbete är så otroligt intressant och givande, men till vilket pris, det äter hål på mig just nu. Det har framkommit enormt mkt diskussioner på sista tiden om vår underbara ras och man hoppas ju att det skall föra något gott med sig i slutändan, men just nu är jag så off att jag orkar inte ta tag i det.... känner inte den där glöden som fanns tidigare... Kanske den kommer igen, kanske inte det återstår att se. Givetvis vill jag hjälpa till att jobba för vår ras, när det kommer något mera konkret att ta på och ta tag i, men än ligger jag lite i bakgrunden och avvaktar...

Något annat som iaf är lite roligt är att jag kommit igång med att rida igen och skall förhoppningsvis få lite lektioner framöver i höst, och även Amanda skall börja på ridskola och det ser jag fram emot, fick rida en liten stund i söndags... o nu går jag som om jag vore gravid i 8:e månaden LOL så då får väl byns alla sladderkärringar vatten på sin kvarn, för det påståss ju att vi väntar ett 6:e barn... Hmmm måste vara en elefantgraviditet då, för än har jag inte nedkommit *asg* Men visst blir man lite trött, här har man gått ner massor mot vad jag vägt tidigare och jag väger nu endast 6-7 kg mer än när jag och Johan träffades för 12 år sedan och DET känner jag mig nöjd med ffa med tanke på att jag fött fem barn, men ändå får man höra att man är gravid.... och som ursäkt när de får reda på att man inte är det, ja då var jag ju lite rund om magen.... *hrmpf* Tack för det televerket!!!!

Nä nu är det bäst att jag lägger ner dagens bloggande innan jag kräker mera galla för jag har definitivt INTE vaknat på rätt sida idag... *suck*

Over and out / Sophia

Jisses...

Vad tiden rusar iväg!!! Sommaren är snart slut och om 1½ vecka börjar skolan igen... Vädret har väl inte varit det bästa, men stundom tittade ju solen fram och då passade man på att njuta! Men det känns ändå som om man hunnit med en hel del, trots att man varit hemma mesta tiden. Vi njuter ju av vårt hus och dess läge så sofort solen tittat fram har det blivit bad i sjön, och känslan att kunna gå ner till den egna badplatsen, där man i princip skulle kunna bada näck om man velat *fniss*, är obeskrivlig, det känns som om man är på semester, hyrt en stuga nånstans.... det går inte att förklara. Och bara det att Johan numera är ledig varenda helg, känns som en enorm lyx!! Så detta är trots allt en minnesvärd sommar med en sinnesro jag aldrig tidigare haft! Nåja, några dagar är det kvar och vi skall hinna med lite till, bla ska vi till Bjärsjölagård o bli klippta alla tre tjejerna ;) Skånes djurpark har vi lovat... så vi håller tummarna för en dag med bra väder nästa vecka, en tur till kivik och österlen är något vi vill hinna med oxå.

Puffas bäbisar växer och frodas, har nog aldrig varit så kär i en kull tidigare.... Skulle kunna behålla allihopa :P De är ljuvliga!!! Färgerna börjar framträda mer och mer, men jag grubblar fortfarande på huruvida lillkillen är silver eller ej, i mina ögon är han misstänkt silver.... men säker är jag långt ifrån... dessutom kanske han är solid vilket gör det hela ännu knivigare... *suck* men underbar det är han iaf... Titta gärna på bilderna o kom med komentar ifall ni tror han är silver eller ej ;) jag vet, inga bra bilder, men passade på när de sov så sött i lådan.... För övrigt är han ett riktigt litet piptroll som hänger med näsan över bolådekanten heeela tiden o vill vara med.... så det dröjer nog inte länge innan han tar sig över, så jag antar att det till helgen blir dags att ta in hagen o utöka lite....

Sen har jag hunnit med att börja på en helt ny hemsida och det är jättekul, men mkt jobb, och jag vill tacka Pia som ställt upp o hjälpt mig med alla mina konstiga frågor, så mkt lättare det är när man har ett bollplank att fråga än när man bara skall läsa sig till allt. Fortfarande återstår många sidor, men när jag väl är klar så kommer jag att kunna ändra hela layouten med "ett enda litet klick" (ja nästan.... inte riktigr *fniss*) och det passar mig som handen i handsken, ombytlig som jag är!!!

Sen har det varit sådana enorma diskutioner på fokus att man blir aldeles matt.... hur tänker folk egentligen? Har kattungar ett bäst före datum? Och hur skall man kunna garantera att ens bäbisar aldrig hamnar i "orätta händer" och plötsligt har femtioelva avkommor trots att de inte var ämnade att gå i avel öht....? Det är så man blir riktigt, riktigt mörkrädd.... vart skall detta sluta??? *ryser*

Nåja nu skall jag ut och njuta lite av solen... det lovas ju regn igen frammåt veckoslutet, så det är bäst att passa på!!! Ha det gott!!

/ Sophia